Denna standard gäller all drift av och allt arbete på eller nära elanläggningar med spänningsnivåer frånoch med klenspänning till och med högspänning.Begreppet högspänning avser de spänningsnivåer som kallas för mellan- och högspänning.Dessa elanläggningar är konstruerade för att generera, överföra, omvandla, distribuera och förbruka elenergi. Anläggningarna är endera permanenta och stationära, som elinstallationer i byggnader, eller tillfälliga, som elinstallationer på byggarbetsplatser. Andra är rörliga eller flyttbara, antingen som spänningsförande eller i spänningslöst eller icke uppladdat tillstånd. Exempel på sådana är eldrivna grävmaskiner i dagbrott.

Denna standard ställer krav på säker drift av och säkert arbete på eller nära elanläggningar. Kraven är tillämpliga på alla driftåtgärder samt installations- och underhållsarbete. kraven är tillämpliga på alla elarbeten och på andra arbeten nära en elanläggning där elektrisk fara är föreligger, som byggnadsarbete nära luftledningar eller nära jordkablar.

Standarden gäller inte lekmän som använder anläggningar eller utrustning, om dessa uppfyller kraven i tillämpliga standarder och är konstruerade för att användas av lekmän. HANM. Allt elarbete och driftarbete omfattas av kravet enligt 54 § i elsäkerhetslagen, enligt vilket den som utför elarbete eller driftarbete ska vara förtrogen med, eller instruerad i uppgiften och dess elsäkerhetskrav. Detta gäller även för lekmannaarbete enligt 56 § 2 mom. elsäkerhetslagen.

Användningen av normala driftbrytare och kontaktdon avsedda för lekmän kräver dock ingen särskild vägledning eller förtrogenhet. I Standarden är inte speciellt utarbetad för att tillämpas på de elanläggningar som uppräknas nedan. Om det inte finns andra bestämmelser eller metoder för dessa anläggningar, kan principerna i denna standard tillämpas även för:

— luftfarkoster och svävare som förflyttar sig av egen kraft (dessa lyder under internationell flyglagstiftning som har företräde framför nationell lagstiftning)

— havsgående fartyg som förflyttar sig av egen kraft (dessa lyder under internationell marin lagstiftning som har företräde framför nationell lagstiftning)

— elektroniska kommunikations- och informationssystem

— elektroniska instrumenterings- och regler-, och mätsystem

— kolgruvor och andra gruvor

— anläggningar till havs (offshore) som lyder under internationell marin lagstiftning

— elutrustning i fordon

— elektriska järnvägar inklusive rullande materiel (tåg)

— experimentella elektriska forskningsarbeten.

Nationellt tilläggskrav

Denna standard tillämpas i Finland också för de ovan uppräknade objekten. Vid underhåll och reparation av luftfarkoster följs luftfartsmyndigheternas instruktioner och föreskrifter. Vid behov kan även principerna i denna standard följas. För fartyg tillämpas denna standard när de byggs eller repareras, och elektriciteten matas från det normala nätet på land. Denna standard tillämpas även på finländska fartyg, om inte andra förfaranden, som garanterar elarbetssäkerheten har definierats. Tilläggsinformation om tillämpningen av denna standard för eldrivna fordon och arbetsmaskiner finns i bilaga U. Gällande rullande materiel för järnvägar gäller den europeiska standarden SFS-EN 50153 Railway applications – Rolling stock – Protective provisions relating to electrical hazards och Trafik- och kommunikationsverkets bestämmelser och anvisningar.

Denna standard tillämpas också för eldrivna hissar. Tilläggsanvisningar för säkerhet vid hissarbeten finns i standarden SFS 5880 Hissityöturvallisuus

Julkaisija: Suomen Standardisoimisliitto SFS ry